Så här började allt ihop. Vi var båda trötta på allt vad nätdejting hette, men tänkte båda ge det en sista chans.

Så en natt när ingen av oss kunde sova, skrev Pontus en enkel hälsing. som han rätt snart fick svar på som ledde till ett intensivt mejlande fram och tillbaks under ett par dagar. Efter det skulle Hanna åka upp till Norrland för att fira nyår och gå på en dejt, vilket skulle leda till tio dagars tystnad mellan oss båda. Hanna lovade att ringa när hon var tillbaka hemma men Pontus tvivlade på att det skulle ske. Tvivlen förstärktes av att Hanna skickar ett sms samma dag hon kommer hem där hon skriver att hon inte orkar prata och att hon skulle ringa dagen där på. Vilket Pontus tog som en avspisning. Där kunde allt ha slutat innan det ens hade börjat. Men hon ringde verkligen dagen därpå, det samtalet resulterade i många timmars samtal den dagen och dagarna framöver.

Efter ett par samtal frågade Pontus om Hanna ville komma och träffas till alla hjärtans dag. Då han och hans singelvänner, som par går ut och äter varje år den dagen. Hanna tackade ja men tyckte att det var jobbigt att träffa både Pontus och hans vänner det första hon gjorde så hon sa att då dyker jag upp redan till helgen så att jag har träffat dig lite innan. Så Hanna skulle dyka upp sent på fredagskväll, samtidigt skulle Pontus komma hem sent fredagskväll efter att ha varit i väg på en tvådagars kurs.

Detta resulterade i att Pontus var sen till vårt första möte men det löste sig till det bästa ändå. Då vi trivdes så bra ihop att Hanna förlängde sin vistelse med två dygn hemma hos Pontus. Första mötet resulterade i ännu mer telefonkontakt och en hel del resande fram och tillbaka. Nu står vi här drygt sju månader efter våran första träff som gifta och kunde inte vara lyckligare.

Tack för att ni finns så vi kunde finna varandra.