Hej fantastiska HP-crewet!

Tänkte dela med mig av min och min pojkväns kärlekshistoria. Även om den fortfarande är ganska färsk, kan den förhoppningsvis ingjuta hopp och mod i någon singel där ute som fortfarande inte riktigt vågar eller vill tro att ens livs kärlek kan finnas på andra sidan skärmen.

Det är mars i Göteborg 2014, och fortfarande ganska kyligt ute. Våren och solen har börjat infiltrera dagarna igen.

Efter några misslyckade dejter på diverse dejtingsajter under 2013 hade jag nästan börjat ge upp hoppet. Tänkte i varje fall att jag skulle ta en paus. Dock intalade jag mig själv att det ju faktiskt inte skadar att kolla in utbudet emellanåt hehe. Det fantastiska med HP är ju att det faktiskt är gratis till skillnad från en hel del andra dejtingsajter. Jag fick även intrycket av att det finns/fanns en hel del seriösa och fina killar som dök upp där emellanåt!

En kväll mejlade en extra positiv och trevlig kille till mig. Vid den här tiden hade jag slutat svara på i princip alla mejl, men den här killen stod ut, ordentligt! Hans positiva sätt och inställning smittade av sig direkt på mig, och vem vill inte omge sig själv med glada människor?

Vi mejlade fram och tillbaks ett par 3ggr under loppet av c:a 24 timmar kanske, men eftersom hans HP-profil var lite intetsägande blev jag såklart nyfiken på att veta mer om den här spännande mannen! Föreslog att vi skulle bli vänner på fejsan (man kan ju alltid ta bort någon om det inte skulle stämma ,) för att kunna kunna kolla in fler bilder/chatta med varandra direkt osv. Samma dag, fredag den 21:a mars råkade vi båda sitta framför datorn utan planer, vilket slutade med att vi chattade med varandra i hela 9h i sträck!!!

Helgen fortsatte i samma tecken, och när helgen väl började lida mot sitt slut kändes det nästan oundvikligt att inte bestämma träff i verkligheten. Tisdag den 25:e mars, på självaste våffeldagen, skulle vi ta en fika och se om den fysiska attraktionen kunde mäta sig med den mentala. Efter att först ha gräddat våfflor tätt bredvid varandra, ville dejten aldrig ta slut, och när det första kafét stängde drog vi vidare till nästa. Två hjärtan hade mötts.

Det är en obeskrivlig känsla när man träffar någon och allt liksom ‘faller på plats’, oavsett livssitution. Det finns ju (som tur är) ingen mall på hur kärlek ska/bör uppstå, och varje par har sin unika berättelse. Men när två själar möts (online!!) och passar in i varandra som två legobitar, är det värt allt.

Efter första dejten har vi inte kunnat slita oss från varandra! Nu bor vi ihop och planerar att spendera resten av våra liv tillsammans med allt var det innebär.

Tack underbara HappyPancake för att ni gjorde det möjligt för oss att hitta vårt livs kärlek! Med vänliga sommarhälsningar,

//Rebecka och Neven