Det var i slutet av januari och efter flera år av mer eller mindre misslyckat nätdejtande var jag på väg att ge upp. Jag tänkte pausa mitt konto på Happy Pancake, men tog en sista titt bland profilerna som jag matchades ihop med. Plötsligt dök en bild upp på en kille med fina snälla ögon. Han hade en profil som jag kände passade bra ihop med min och en presentationstext som jag direkt fastnade för. Bland annat för delen som handlade om hur mycket han gillade hotellfrukostar. Det var ju lite av min grej också! Jaja, tänkte jag, ett sista mejl innan jag lämnar sidan kan väl inte skada. Jag skrev ihop några rader om att jag var en riktig hotellfrukosttjej och det dröjde inte länge förrän han svarade.

Några korta rader blev till halva romaner uppdelat på flera mejl, innan vi gick över till sms och timmar i telefon istället. En månad senare satte han sig i bilen och åkte 30 mil norrut från Stockholm för att hälsa på mig över helgen. Aldrig har väl tre timmar gått så långsamt! När dörrklockan väl ringde var jag så nervös att jag funderade på att inte öppna dörren. Det hade ju varit lagom schysst! Som tur var tog jag mod till mig och när jag öppnade stod han där med världens vackraste blombukett och en flaska bubbel i handen. Jag trodde sånt bara hände på film!

Från den dagen har det varit vi. Under året som gått har det blivit många mil i bil och vi har också varit stamkunder hos SJ. Vid årsskiftet tyckte vi dock att det var dags att gå från att vara särbos till sambos, och jag tog mitt pick och pack och blev norrlänning i storstan.

Nu i slutet av februari firade vi ett år tillsammans. Det första av många! Hur vi firade? Med en långweekend i Prag – och hotellfrukost såklart!