Mitt namn är Michelle, och tack vare er har jag hittat en man som får mitt hjärta att dunka snabbare, en man som får mig att vilja slänga alla bekymmer i papperskorgen och en man som vad som är händer står vid min sida och älskar mig för den jag är. Min man är Marcus Carlsson, och den 11 april firade vi ett underbart år tillsammans!

Vår solskenshistoria börjar med ett meddelande, ett trevligt vanligt meddelande, som växte till en lång konversation vi höll igång i flera dagar. Jag kunde knappt slita mig från datorn eller telefonen, det viktigaste som fanns under dessa dagar var meddelandet från honom. Tyckte han om mig med? Skrev han med fler än bara mig? Var han överhuvudtaget seriös? Hur är han i verkligheten? Med tusen frågor frågade jag honom om en träff, och med all lycka svarade han ja! Vi fick även veta en ganska rolig sak om varandra, en helt otroligt, rolig men underbar sak. Vi bodde nämligen inte mer än en resa på 15 minuter från varandra med buss eller bil. Vi hade till och med gått på samma högstadium ihop, och båda våra småbröder gick då i samma klass på högstadiet. Det kändes helt otroligt, HUR har vi kunnat leva ett helt liv i detta lilla samhälle utan att på något vis få nys om varann? HUR är det ens möjligt, i ett samhälle där alla känner alla, att vi totalt gått förbi varann? Nervösa över hur detta ska gå träffades vi hemma hos honom för en filmkväll och pizzadejt, jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv.. eller glad heller för den delen.

När vi skulle titta på vår andra film blev det inte mycket tittande.. det blev mer prat, mys och fjärilar i magen! Vi klickade med varandra direkt. Vi var, och vi är, helt perfekta för varann.

Vi fick inte nog av varann. Ändlösa konversationer fortsatte, och vi träffades allt mer och mer. Jag föll för hans generositet, hans givmildhet, godhet och underbara personlighet.. Han föll för, enligt mig själv, en knasboll med stort hjärta, som mer än gärna tillbringar resten av sitt liv med att göra honom lycklig. Det tog inte lång tid innan vi bestämde oss för att bli tillsammans. Han och jag, pojkvän och flickvän, jag kan knappast tro att det är sant! Än idag kan jag vakna och känna en total lycka över att allt inte bara var en dröm, att vi verkligen ligger tätt tillsammans med varann i sängen och verkligen är tillsammans. Han och jag. Jag önskar att någon kunde förstå det här.. jag menar hallå?! Han och jag! HAN OCH JAG!!!

Ett helt år senare och nästan ingenting har förändrats. Vi är förvisso inte lika nervösa längre, och vi har blivit superbekväma med varandra och vi har träffat varandras familjer. Vi pratar till och med om att flytta ihop och dela ett liv tillsammans, någonting jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Men vi är fortfarande lika busigt kära som från första början. Jag önskar fortfarande att det alltid är han som skriver och jag blir fortfarande lika lycklig när vi träffas. Marcus Carlsson är min solskenshistoria, och jag är hans. Vi är varandras, och jag älskar honom så mycket för det.

Så tack, Happy Pancake. TACK! Tack för det bästa som har hänt oss i våra liv!