Jag hade egentligen tappat tron på att finna kärleken och att hitta “den rätta” fanns inte ens i min värld. Detta för att jag så många gånger blivit så sårad och bränd. Jag kände mig som en trasig själ, kortfattat. En dag satt jag och surfade runt på HP, som jag brukade och de konversationerna jag hade var tråkiga och det gick inte framåt någonstans. Och vissa var tvärtemot- för desperata.

Helt plötsligt kommer jag att tänka på att jag hade ett gammalt HP-konto som jag inte tagit bort så jag loggar in på det kontot i syftet att radera det. På kontot hade jag ett oläst meddelande från en person som verkade väldigt intressant, så jag svarade honom. Våra samtal var redan från början ärliga och ganska djupa och ganska fort bytte vi nummer. Det skickades sms varje dag och vi började även att chatta på Skype. Den dagen vi började cama på Skype blev jag alldeles varm inombords. Hade bara sett bilder på honom, men han var ju så mycket snyggare i camen!

Egentligen var han raka motsatsen till min drömkille, om man tänker på utseende. Jag har dock alltid gått på hur personen beter sig och våra samtal var verkligen speciella. Vi hade även väldigt kul i Skype och båda kände att vi kunde vara oss själva. Gud som vi flummade runt! Vem skulle kunna krossa det vi hade

Det kom tyvärr en dag då det höll på att hända. En random tjej på fb skrev till mig att killen jag pratade med ljög för mig och hade gått bakom ryggen på mig. Jag blev såklart rädd, sårad och arg. Vi hade planerat och träffas men just i den sekunden kändes allt borta. Jag som aldrig ringer okänt folk var så arg att jag faktiskt ringde upp honom. Tanken var att jag skulle tala in ett meddelande men till min förvåning svarade han. Han var jätteledsen och fick chansen att berätta sin version. Den versionen var för mig 100% trovärdig och vi pratade en bra stund.

Det var egentligen bra att det hände, för efter det vågade jag ringa honom och vi hade långa telefonsamtal. Vid det här laget visste jag att han tyckte om mig jättemycket och han hade erkänt att han kände något för mig. Jag kände också något men kanske inte lika intensivt… I alla fall så bokade vi in en träff och den skulle pågå en hel helg. Jag var såklart asnervös och de enda som visste om dejten var de som stod mig absolut närmast.

Dagen då vi skulle ses hade jag nästintill panikångest men så fort jag såg honom så blev jag lugn. Han var väldigt mycket finare IRL! Min mamma träffade honom på andra dejten och efteråt sa hon att hon inte hade hittat något enda fel- hon har ALDRIG sagt så om någon förut!

Efter helgens slut var det jobbigt att åka hem och vi saknade varandra sjukt mycket. Vi planerade att vi skulle fira nyår tillsammans på hotell. Innan nyår var han hemma hos mig och han erkände då att han älskade mig.

På tolvslaget till år 2015 sa jag till honom ”jag älskar dig med” och jag visste att jag menade det av hela mitt hjärta. Från och med juni är vi officiellt sambos och till slutet av sommaren flyttar vi in i en gemensam 2:a och börjar sambolivet på allvar. Kärleken? Jadå, den finns här och den är starkare än någonsin. HP gav mig min drömprins till slut och han accepterar mig till 100 % för den jag är. Hans finns alltid vid min sida.