Jag heter Sofia och min man heter Anders. Vi träffades i Augusti 2012 på Happy Pancake. Jag hade flyttat hem till Stockholm igen efter ungefär 12 år utomlands (England, London) och kände inte längre så många. Anders hade bott här hela tiden och kände många samt kunde stan och alla ”ställen att gå till” mycket väl.

Jag gick med i Happy Pancake för att träffa en man och ha en chans att komma ut över huvudtaget (kände som sagt typ 1 person förutom familj!). Anders hade varit singel länge och redan varit med ett tag.

Det blev en utmärkt match i personligheter (Anders lugn och tålmodig, jag energisk och mer pådrivande). Dessutom kunde Anders ta mig till alla möjliga ställen (vilket jag uppskattade!) och jag hörde till de få personer som faktiskt inte ”kände någon som kände någon”, utan kom på sätt och vis utifrån vilket han tyckte var spännande/skönt. Vi är även i samma ålder.

Jag sållade noga på “Pannkakan” och blev intresserad av Anders eftersom han såg bra ut och INTE hade någon presentationstext. Dessutom stötte han INTE på mig utan jag fick hitta honom. Jag hade svårt för alla smått skrytiga, desperata eller krävande profiler. Dessutom sa Anders att han både rökte lite och drack alkohol så jag tyckte att han lät kul och inte så präktig.

Det hela började med att jag skickade en flört. Sedan skrev Anders tillbaka och vi mailade lite under en eftermiddag, men hade båda åsikten att det är nog bäst att ses på en gång. Ingen gillade att maila i evigheter med någon man aldrig träffat. Så vi sågs omgående och gick till en pub. Tycke uppstod!

Efter ett år flyttade vi ihop och nu efter 2 år så har vi gift oss och väntar en liten pojke i Februari. Vi har lugnat ner vårt festande väldigt mycket och våra liv har ändrats helt på ett sätt som är helt underbart. Det känns meningsfullt på ett helt annat sätt.

Hälsningar Sofia & Anders