För 1,5 år sedan träffades vi på HP. Båda var vi väl lite skeptiska till nätdejting men det dröjde inte länge förrän man tyckte att det var lite extra roligt när man hade ett oläst mejl från den andre i inkorgen. Vi hade skrivit till varandra i två veckor (under den här tiden hade vi uteslutit att den andre hade skum musiksmak och/eller samlade på porslinsfigurer) när vi till slut sågs över en öl på en uteservering.

Det hade så klart blivit en bättre historia om vi här kunde säga att det var kärlek vid första ögonkastet men sanningen är att vår första dejt var väldigt, väldigt vanlig. Den började lite nervöst och trevande med en del obekväma tystnader men efter en stund upptäckte vi att vi hade väldigt mycket att prata om. Så mycket att den där första ölen snabbt blev en till, och en till…

”Men så ville hon plötsligt gå hem. Klockan var inte speciellt mycket och jag tyckte att vi hade trevligt. Minns att jag tänkte att hon nog inte var så intresserad ändå…” ”Men det var jag! Var bara seg efter en utdragen förkylning och blev så himla dåsig av all öl, haha”

Så vår historia slutade inte där. Vi sågs igen och igen och igen. Vi uthärdade misslyckade matlagningsförsök och bittra quizförluster. Och ingen är gladare för det än vi.